Jag säger inte så mycket. Som person är jag väldigt tystlåten och har alltid varit. Jag är inte den som står i centrum (om jag inte VERKLIGEN vill) .. jag låter andra ta plats och prata. Oftast har jag åsikter eller tankar om vad som sägs, men jag har inte förmåga, ork eller lust att kommentera det. Jag vet inte. Jag kanske är lite hemlighetsfull. Tänker att alla inte behöver veta allt om mig, vad jag gjort, vad jag tänker, vad jag tycker.
Idag skulle jag åkt iväg. Men det blev inte så. Jag har känt mig ganska låg och inte varit så väldigt social.
Har varit ute i solen och försökt ta tillvara på min semesterdag.. Sen satte jag mig i bilen och skulle köra hem.
Jag kör upp på motorvägen och gasar, skruvar upp musiken och lutar mig tillbaka.. så kör jag förbi avfart efter avfart. Jag tänker inte. Jag bara är.
Jag kör och kör och kör. Har musiken så högt att jag kan KÄNNA den. När det är jag och musiken behöver jag inte låtsas. Då kan jag vara tyst eller sjunga högt. Bara vara.
Så jag körde i över två timmar utan att veta vart jag var. När man börjar känna igen sig vet man att man inte är på rätt håll. För den bästa känslan är att känna vinden i håret och solen i ögonen, på vägar man aldrig kört, på vägar där inte en människa finns. Bara rapsfält och åkrar.
Jag borde ta MC-kort.

3 personer gillar detta